Visst förstod jag att detta skulle bli en omställning, men jag skulle nog hellre kalla det chock. Hormonkrig i kroppen, nyopererad, ingen sömn, "inspärrad" på ett rum på sjukhuset, alla dessa känslor som bara väller över en - och en nyanländ bebis att ta hand om, att lära känna och försöka förstå. Jag känner verkligen med dem som inte får ha sin man med sig under de här dagarna och nätterna på bb. Det borde vara straffbart att hålla en ny liten familj isär under dessa känsliga dagar. Utan Mattias vet jag inte vad jag hade gjort. Den senaste veckan har gjort oss mer sammansvetsade än någonsin.
Pulver är helt ljuvlig och vi njuter av att lära känna henne. Oron är stor och känslan av att ha satt henne till världen och att vara förälder är enorm. Varför har ingen sagt något om att det är så här det känns? :-) Vi vet så lite och förstår inte alltid vad hon vill eller hur man gör, men vi lär oss för varje litet steg vi tar och för varje dag som går. Fantastiskt.
Nu är vi bara hemma tillsammans och njuter, vilar och försöker förstå att fröken Pulver kommit till oss.
7 kommentarer:
Hmmm, det är svårare att förstå dom när de är fjorton :) Tänk vad fort man glömmer, men med Matilda var det svårt att förstå att hon verkligen var en tjej. Sköt om er nu... Många kramar.
Många kramar till er också.
Jag vet inte om man nagonsin kommer att forsta... Jag tittar pa Max varje dag och kan inte forsta att han ar min... Min alldeles egen... Jag ar sa glad for er skull!
Annica, det AR verkligen omtumlande! Man kanner sa MYCKET! Allt ar sa nytt... Tack och lov for personal och goda rad... Och mannen sin givetvis!
P.S. Grattis froken Pulver, en vecka gammal i dag!
Pulver,
Jag heter Max och ar tva ar gammal (tre ar i maj)... Jag tycker om mysiga hemmakvallar och mjolk. Och att leka med plan och bilar... Hoppas att vi kan traffas en dag! =)
Hej och ett stort grattis igen!
Hälsningar till er "nya" familj från Luleå.
Känner igen detta med mycket omtumlande känslor efter hemkomst. Har själv känt så med båda barnen och jag lovar, det går över. Om ett tag sätter "vardagen" in igen...
krama Pulver från oss (lite gos i nacken också tack.)
kramar
/johanna, andreas, ella, otto och rally
Marie: Låter som o man alltid kommer undra hur allt det här gick till :-) Max låter som en fin liten kille, vore så kul att träffa er när ni är hemma någon gång!
Johanna: Vad kul att höra från er. Skönt att höra att man vänjer sig. Hälsa hela familjen!
Skicka en kommentar