Lina och Jonas frågade om vi ville ansluta för lunch vid Bageristugan idag. Kul tyckte vi och skulle enkelt och snabbt packa oss iväg. Då kom Vanna på att hon i princip bara var ett skelett och behövde massor med mat omedelbart. När vi väl tog oss iväg kom regnet och vi missade tyvärr vårt sällskap, sena som vi blev, men vi fick en bra utflykt ändå. Solen dök upp igen. Och Vanna blev mätt.
Hålla handen gör det lättare att sova när vagnen står still.
Gott kaffe på Bageristugan vid gruvan.
Fina mackor också. Och en fin Mattias till det.
Vi fick några skurar på oss, fikat intogs under parasoll. Mysigt.
Sedan tog vi ett litet varv för att kolla in gruvomgivningarna. Vannas vagn byggs ständigt ut med nya finesser. Det senaste är en parabolantenn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar