Döden, döden

Jag sover så risigt nuförtiden. Det är inte bara för att Jill håller mig vaken titt som tätt. När hon väl sover kan jag inte somna och som vi alla vet blir alla funderingar värre framåt natten. Familjen, jobbet, livet och döden avhandlas i detalj uppblandat med mitt bokmanus i vardande och vad vi ska äta till middag på torsdag. Får nästan hjärtsnörp när jag tänker på allt som kan hända barnen och mina andra nära och kära och att man inte använder sin tid på bästa sätt. Tror att de värsta av dessa funderingar just nu beror på att jag nyligen läst flera böcker om obotlig sjukdom och sällsynt ond bråd död. Har hört att Astrid Lindgren och hennes systrar på äldre dar alltid började sina telefonsamtal med att säga "döden, döden" för att liksom ha det avklarat. Ska prova det i kväll. Godnatt och döden, döden.