Bortglömd blogg

Det är mycket nu. Bloggen har glömts bort.  Jill bestämde sig härom dagen för att börja gå med imponerande säkerhet, men pausar just nu från sina långpromenader och ligger i sängen med över 40 graders feber. Stackars liten. När barnen är sjuka är det enda man vill i hela världen att de ska bli friska och glada igen. Jag jobbar mer än jag vill, kanske inte i tid men på plats är jag galet stressad och på nätterna vaknar jag och undrar vad som står på. Till slut blev det ett samtal med min chef om läget, ovanligt för att vara mig, men ack så bra. Grillfest på jobbet med trevligt folk var också ett uppiggande inslag förra veckan. Bilen vägrade starta när Vanna och jag skulle åka och storhandla förut, men som tur är finns det cyklar och öppna Konsumaffärer i närheten. Sommaren kom av sig lite, men vi spenderar mycket tid i trädgården i alla fall. Alla sommarblommor vi sått börjar titta upp, liksom tusen och åter tusen maskrosor. Och i trädgården står plötsligt en vinbärsbuske som vi missat. Talgoxarna i Töyrä-holken har fullt sjå med skrikande ungar. Vanna och Jill hälsade på kompisarna Julia och Love i helgen och Vanna pratar fortfarande om hur roligt det var. Jag har återupptagit mitt skrivande och kämpar på med min skrivarkurs. Mattias håller hemmaförälderfanan högt. Jill har fått dagisplats från mitten av oktober och mitt hjärta går sönder, så liten och så stor hon är. Nu ser vi fram mot en ledig dag tillsammans i morgon. Vi hade tänkt åka till Stabergs barockträdgård, en av våra favoritplatser häromkring, men sjuklingen i familjen får nog styra nationaldagens grad av aktivitet.