Jaha. Första dagen på jobbet, första dagisdagen för Vanna och första hemmadagen själv med barnen för Mattias efter ett långt och härligt sommarlov. Det är ju inte konstigt att man får lite ont i magtrakten vid blotta tanken - det är ju mycket roligare att vara ledig och tillsammans. Många tårar blev det vid lämningen på dagis i morse, men enligt fröknarna gick det över fort och eftersom Vanna och jag var på besök på nya avdelningen (Sparven) förra veckan visste hon vad som väntade redan från början. Och när jag kom hem från jobbet bubblade hon av berättelser om vad de gjort.
Det är inte klokt vad stor Vanna blivit - hon kan och vågar så mycket. Och alla fröknar tyckte att hon blivit så lång, något som vi inte ens noterat. Ibland missar man visst det uppenbara. Jill har också vuxit rejält under sommaren. Hon har en fantastisk ångvältsattityd till livet och bara tuffar på och skriker i högan sky när något går henne emot. Dessutom är hon väldigt bra på att dansa. Flera små ord ploppar upp också, bland annat det oumbärliga begreppet "keso". Själv rivstartade jag mitt återtåg till jobbet med att ännu en gång deklarera att jag inte trivs och behöver hjälp att göra något åt det. Heja! Under tiden försöker jag tänka på vad en kompis sa till mig igår kväll: "Vila i kaos". Lätt att säga, svårt att göra, men jag ska försöka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar