Bara att veta att arbetsgivaren ställer upp och att ens närmaste chef känner till hur man blir bemött under möten och annat med rovdjursanknytnting tycker jag känns stärkande. Då orkar man mer än om man står helt själv bland alla gubbar.
Tog en promenad på lunchen och försökte hålla samma tempo som mina arbetskamrater. Det gick sådär. Passade dock på att ta en promenad hem sedan också, men då i eget tempo. Mattias mötte mig halvvägs.
Som rubriken antyder förtjänar jag nu ett varmt och skönt bad.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar