söndag 20 september 2009
Tomt i huset
Nu har vårt långväga besök begett sig hemåt för den här gången. Vad tyst och tomt det blev. Nej, förresten, det där med tyst tar jag tillbaka. Vanna är på sitt pipigaste kvällshumör. Hon (vi) missade den avgörande eftermiddagsluren idag och är nu övertrött, men vägrar sova vare sig en lur eller för natten. Vi har att göra alltså. Bra på sitt sätt, då tänker man inte på att släkt och vänner är långt borta. Det var hur som helst väldigt roligt med besök. Så kul att Vanna äntligen fick träffa Gustav och Iréne, Mattias farfar och farmor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Visst är det trist med vänner och familj långt bort... De där mysiga "fikorna" (inget vackert ord!) och den naturliga samvaron vill man ha mer än vid några tillfällen om året! Visst känns det än mer när man har barn?
Det känns helt klart mer när man har barn! Vad ska man göra? Trist är vad det är.
Skicka en kommentar