- Det är möjligt att jag ålade mig fram tidigare, sa Vanna, men nu kryper jag. Fort dessutom. Det kräver dock att man har tungan rätt i mun.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vid Tranöy fyr i juli 2008. Här hade vi börjat ana att Pulver fanns med. Tack Erland för lån av foto.
tankar och vardag med Vanna, Jill, Mattias och Annica. Nu med plusmeny.
Pulver blev en Vanna
Och Plus blev en Jill
Här är vi
Vid Tranöy fyr i juli 2008. Här hade vi börjat ana att Pulver fanns med. Tack Erland för lån av foto.
Blogglista
Bloggarkiv
-
▼
2010
(396)
-
▼
januari
(56)
- Tänkvärt en lördagmorgon
- I and Love and You
- Som om inget hänt
- Nattens tema
- Dagens skivtips
- Jobba jobb
- Pust pust vad det är jobbigt att vara föräldraledig
- Snöig promenad
- Ändrade planer
- DJ Vanna Sleepy ger er dagens låt
- Om gårdagen, natten och dagens planer
- Kloka människor är på Teneriffa den här tiden på året
- Full aktivitet
- Kolla in mina nya jeans. Störtsköna!
- Söndagsstatus
- Vilken bra film...
- Biodag!
- Förresten...
- Spårlöst försvunnen
- Vanna gillar att sortera saker
- Vaccination
- Agnes och Agnes
- Ännu en natt med minimal mängd sömn
- Titta!
- Sleepless in Falun
- Vanna gillar Ane Brun, precis som sin mamma
- Om nätterna
- En bra och ledig helg helt enkelt
- God morgon världen
- Livsviktiga instruktioner
- På allmän begäran (två kommentarer är en folkstorm...
- Banankakehimmel
- Dagens strumpskörd
- Den gröna spaken
- Koncentration
- Lekmatta
- Vampyrbitna
- Trots dålig sömn...
- Jämnt skägg
- Högt ska dom gå
- Helgmys
- Ett paddeltag i taget och när man blir trött går m...
- Jaha, vad finns här uppe måntro?
- Väggklättrande
- Dödsklockan
- Vargmössa på!
- Dessa eviga sömnbryderier
- Vanna går igenom hemmets kokböcker
- Kallt som bara den
- Var är Vanna?
- -15 grader kräver en sommarglimt
- Det hemliga knepet
- Åter till vardagen
- Konsten att ligga skönt
- Idag börjar vargjakten
- Nytt år, nya löften
-
▼
januari
(56)
Om mig
6 kommentarer:
...och snart så springer hon!
Var ska detta sluta?
... i total utmattning
Din och faderns, alltså, inte Vannas, då hon fiffigt nog är utrustad med en Duracellkanins energi och uthållighet. Är ni riktigt smarta så förökar ni er som kaniner brukar och skaffar snart en Duracellkanin till. Ja, då vet man sannerligen inte var det slutar...
precis =)
en till är det minsta... kan låta konstigt kanske, men det är jobbigare att ha ett barn, än fler... för då sysselsätter dom varandra!
Ibland undrar jag hur det är möjligt att ha mer än ett barn, ibland längtar jag efter en hel hög med syskon till Vanna...
Jag försökte vara lite självironisk... hos oss bråkar de två så mycket (eller hittar på bus) så det blir nästan dubbelt jobb... men det kanske blir bättre när de växer till sig. Visst är det så Annica, ibland längtar man efter hur många gullungar som helst, ibland, hmmm, inte
Skicka en kommentar