Om nätterna

Man vaknar på morgonen, oftast ringer väckarklockan Vanna ganska exakt klockan 0600. Till en början kan det vara svårt att avgöra hur natten förlupit, det vill säga hur mycket sömn som kunnat idkas, framför allt det sammanhängande varianten. Efter att ha kommit upp, fått i sig lite kaffe och samlat ihop sina löst spridda kroppsdelar brukar en tydlig känsla dock infinna sig.

Alternativen som bjuds just nu är

1. Total zombie.

2. Zombie, men med mer levande delar än döda.

3. Konstant sömnbrist, men livet känns rätt uppåt idag i alla fall.

Idag lutar det åt alternativ två. Vi tröstar oss med att allt går över, men klart är att sömnen är sådär numera. Kruxet är att vi är för trötta för att göra något åt saken. Vi smider planer på dagen och grusar dem utan tvekan nattetid då vi bara vill sova och tar alla chanser till det. Jag skulle vara glad om jag fick fyra timmars ostörd sömn. Och så skulle jag vilja se The Avett Brothers på Debaser i mars. Drömma kan man ju. Om man får sova vill säga.