Måndag

Vanna var ganska ledsen på väg till dagis och vi lämning idag, men det finns väl inte så mycket mer vi kan göra än att traggla på med rutinerna, visa att vi tycker att allt är lugnt, prata då och då om hur roligt dagis är och förlita oss på det goda i att hon blir glad när hon är där och faktiskt växer varje dag av sina tre timmar på plats. Tiden får göra jobbet nu tror jag. Av erfarenhet vet vi ju att Vanna kan hålla i med sin gråt ganska länge i de situationer där hon lärt sig att hon ska göra så. Under nästan ett års tid grät och skrek hon så fort vi träffade andra människor, oavsett vilka det var. Det börjar ju gå över nu som väl är. Inte heller där fanns så mycket annat att göra än att fortsätta umgås med folk i alla fall och försöka visa att allt är i sin ordning.

Idag är det besök hos barnmorskan och om orken är med mig blir det en utflykt med Vanna i eftermiddag. Som vanligt har jag stora planer på förmiddagen och är ett gravidvrak på eftermiddagen. Man önskar verkligen att hela familjen kunde vara samlad hela tiden, allt är så mycket roligare och enklare då. Hur som helst har helgen varit toppen på alla vis och måndagen och vardagen börjat på ett behagligt sätt genom att jag legat på soffan och babblat med Eva i telefon. Snälla Göteborg och Falun, förenen eder geografiskt.