Varning för Planetens hittills gnälligaste inlägg

När man ser ut så här vill man inte gå ut (förutom för att sitta som på bilden möjligtvis), man vill inte gå upp på morgonen, man sover inte mellan 03 och 05 på nätterna, lyckas man sova på dagen mår man illa hela eftermiddagen och känner sig ännu tröttare, man tappar humöret för ingenting, man springer på toaletten var femte minut, man får inte längre på sig ens sina största tröjor, man har ont när man sitter, när man ligger och när man går, är konstant trött, stapplar alternativt vaggar fram, svär högt och länge över stadens halkiga gator, är varm som en kamin hela tiden, får inte på sig några byxor och knappt några skor heller, åtminstone inte utan hjälp, tycker inte att någon förstår ens situation, gråter för ingenting och skrattar nästa sekund, vill helst ligga nerbäddad hela dagarna och läsa glassiga magasin men det gör för ont i ryggen och vardagen tillåter inte denna typ av vila längre, man kastar arga blickar på folk på stan som stirrar som om de aldrig sett en gravid människa förut och man bara hoppas att tiden ska gå fortare än brukligt. Dessutom är ens frisyr galet ful, möjligtvis har just detta dock inte med graviditeten att göra, men bidrar ändå till den totala känslan av att inte vara på topp utan snarare i bott. Under dessa omständigheter förstår jag faktiskt inte hur man ska kunna mobilisera krafter till en förlossning, som ju till sin natur är ett ovisst och därmed oroande kapitel, och sedan dessutom till att vara en kompetent och fin tvåbarnsmor med energi och ork. Vad har man gett sig in på? Hur gör folk? Kaffe? Rysk rot? Yoga? Knark? Skickligt skådespeleri? Kan detta verkligen ha hänt i världshistoren tidigare och dessutom mer än en gång? Det enda man kan göra verkar vara att härda ut och tänka på belöningen. Och gnälla på sin blogg.