När Vanna väl kommit in i lekandet var det dags att bylsa på sig och leka vidare ute. Eftersom vi inte haft hjälm på Vanna när hon åkt pulka (dåliga föräldrar, fy fy fy) blev Vanna ganska förvånad och arg när en fröken satte en sådan på hennes lilla skalle just när Vanna efter moget övervägande bestämt sig för att faktiskt åka pulka och inte bara stå och titta på. Illvrål, gråt och plötsligt fick man pulsa runt i snön och bära på en otröstlig tjej en bra stund. Väl inne igen gick det bättre och Vanna spelade både xylofon och äggmaraccas. Sammantaget en bra och utvecklande, men möjligtvis en något mindre glad dag än igår. Varje stund på plats är dock ett framsteg.
Känner personligen att tre dagar innan en första lämning för Vannas del är lite i kortaste laget, men det är nog för att vi lämnat i från oss henne så få gånger och för att man ständigt underskattar sitt eget barn. Och för att mammahjärtat blöder över att behöva lämna någon som gråter, även om man vet att det går över och att hon är i goda händer. Men det måste ju göras. Pratade med fröknarna om hur vi ska göra på bästa sätt. Kanske tar vi några kortare lämningar i början på nästa vecka innan det blir dags på riktigt. Kan säkert tyckas mesigt, men det finns väl ingen anledning att göra detta den hårda och snabba vägen för ett barn som är väldigt ovant vid att vara själv på nya platser med andra vuxna, särskilt inte när jag är hemma om dagarna och vi inte behöver stressa med inskolningen på grund av jobbtider. Första lämningen blir säkert jobbig hur vi än gör. Det är bara att göra det.
Hur som helst märker jag att Vanna gillar dagis (jag vet att det heter förskola, att det ska vara så fruktansvärt svårt att använda rätt ord. Har redan fått mördarblicken från en fröken när jag sa D-ordet) och att hon växer för varje minut hon är där. Detta kommer att bli riktigt bra och Vanna behöver helt klart den stimulans hon får på stället.
Nä, nu ska jag röja undan här hemma medan Vanna sover. I eftermiddag står bakning på agendan. Det tycker både Vanna och hennes mamma är roligt.
2 kommentarer:
Kul att läsa om Vannas inskolning på förskolan. Låter som att hon kommer få det väldigt bra!
Ingrid är nu inne på sin tredje vecka och det går både bra och dåligt...
Förra veckan blev hon hemringd på måndagen, jätteförkyld, och blev hemma resten av veckan. Denna vecka höll hon ut till tisdagen då hon blev hemringd och kommer med största sannolikhet vara hemma veckan ut. Nu är det magsjuka som står på schemat. Jag har ju hört att barn ofta blir sjuka vid dagisstart men jag hoppades att det inte skulle gälla oss... Annars verkar hon trivas riktigt bra. Hennes två första dagar efter inskolningen gick jättebra, både lämningen och tiden på förskolan. Men nu sista gångerna har hon bara skrikit och sträckt ut armarna mot den som lämnar. Känns så elakt att bara gå då, men det har gått över ganska fort som tur är.
Lycka till med första lämningen!
Trist med sjuka. Har lyckats förtränga den delen av dagis i nuläget, men inser att Vanna säkert åker dit så fort hon väl börjar bli varm i kläderna, precis som Ingrid. Skönt att ledsenheten går över fort, det är väl det man får fokusera på. Hoppas Ingrid snart är kry igen och att ni andra i familjen slipper magsjukan, jag vet inget som är värre än den. Fortsätter rapporteringen i morgon, gissar på att första lämningen blir i nästa vecka.
Skicka en kommentar